Demokratiserande bistånd? - utdrag ur biståndsessä

...Även Folkpartiet säger om bistånd att det borde ”riktas in på att skapa demokrati”. Partiet föreslår stöd åt demokratirörelser samtidigt som stöd till diktaturer fördöms. Birgitta Ohlsson skriver i en motion att: ”Demokrati bör vara biståndspolitikens överordnade mål.” Men vore inte ett bättre mål att rädda liv och lindra nöd? Ett mål som är lättare att utvärdera?

Av Sidas budget går i dag 25 procent till demokrati och mänskliga rättigheter. Sida skriver: ”Det är svårt att mäta resultat och effekter av biståndet till mänskliga rättigheter. Sverige stödjer processer som kan ta mycket lång tid”. Svenska institutet för utvärdering av biståndet (SADEV) är bara något år gammalt, men har granskat demokratiseringsprojekten i Mozambique under perioden mellan år 1996 till år 2001. Landet är efter Tanzania Sveriges största bidragsmottagare. Institutet konstaterar att försöken att skapa ”demokratisk kultur” i Mozambique är problematiska eftersom att det är så extremt svårt att formulera konkreta mål. Dessutom konstateras att ”this is a common problem throughout Swedish democracy support”. När man ser lite närmare på konkreta målsättningar så handlar det om saker som ”inclusive democracy/socio-economic justice” och ”civil society networking”. En stor del av svenskt demokratibistånd går till att ”skapa dialog” genom studiecirklar och liknande projekt.

På Sidas hemsida kan man läsa att ”informella maktstrukturer analyseras”. Något som däremot inte analyseras i samma grad är alltså resultaten och effektiviteten. Om man söker bland demokratiprojekten i Sidas projektdatabas hittar man studiecirklar hållna av Forum Syd och projekt med fotbollsmatcher för att främja demokrati. Man kan läsa om projektet ”Att ge arbetarklassen ökat politiskt inflytande i Nordkorea”. SSU-facket i Umeå har fått över en miljon för att ”skapa dialog mellan israelska och palestinska ungdomar”. Unga Örnar i Kiruna har fått över en miljon kronor för att se till att lagen om barns rättigheter följs i Brasilien. Färnebo folkhögskola driver ett biståndsprojekt för att ”stärka engagemang i solidaritetsfrågor i Sverige samt stärka banden mellan organisationer som arbetar med globala rättvisefrågor”. De flesta projekt formuleras så vagt att det är svårt att få någon bild alls om vad de handlar om. Stora summor går dessutom till tusentals lokala organisationer i mottagarländerna och ned i ofta korrupta länders statsbudgetar.

Ett antal frågor uppkommer om demokratiseringsbiståndet. Vilka ska utföra arbetet? Hur ska det gå till? Hur ska det utvärderas? Vilka stöd finns för att det kommer att fungera? Åtskilliga miljarder går till diffusa projekt som inte kan utvärderas på ett trovärdigt sätt.

Man kan förstå vad det innebär att vaccinera, medicinera eller behandla akut undernäring. Det är även lätt att inse vad för kompetens som behövs för sådana uppdrag. Risken för godtycke är däremot enormt när det handlar om projekt för att demokratisera länder och att skapa ”bättre civilt samhälle” och liknande vackra visioner. Vi har inte en given yrkeskår av människor som kan skapa demokratiska samhällen.

Med svaga incitament och stor svårighet att utvärdera, är det svårt att totalt sett få ett rimligt resultat för de många miljarder som spenderas. Risken blir stor att projekten får karaktär av symboliska ställningstaganden för att bekräfta ideologier och aktuell politisk korrekthet. Att pengar försvinner, på grund av brist på verklig uppföljning. Med nuvarande system blir också risken stor att demokratiprojekt leds av människor som själva har vacklande demokratisyn.

Risken att fel människor kan komma att bedriva demokratiarbete tydliggjordes när biståndspengar gick till den palestinska solidaritetskonferensen som anordnades år 2004 av Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU). Konferensen sponsrades av Forum Syd som förvaltar en stor del av svenskt statligt bistånd. I anslutning till konferensen uppstod en viss debatt eftersom såväl riksdagspolitiker som flygplanskapare var inbjudna. Efter konferensen skrev Forum Syd en rapport. I den kan man läsa att ”…många betonade palestiniernas rätt att försvara sig mot det våld de utsätts för och att försvara sig mot den israeliska ockupationen”. Dessutom förklaras att ”begreppet terrorism diskuterades och exempel togs upp för att påvisa hur godtyckligt människor och organisationer kan terroriststämplas”. Rapporten konstaterar också att målet om att stärka solidariteten mellan svenska och palestinska ungdomar uppfylldes varpå Forum Syds styrelse menade att inget fel hade begåtts.

Svenska skattepengar bekostar många tusen olika projekt varje år runt om i världen. RKU:s konferens ägde rum i Göteborg och svenska politiker var inbjudna. Vad händer med alla tusentals skattefinansierade projekt som årligen bekostas världen över med naturligen lägre grad av insyn? Risken är betydande att stora summor pengar beslagtas av korrupta politiker eller privatpersoner runt om i världen. Eller används för politisk verksamhet som är allt annat än demokratisk och rimlig.

Visst, det är lockande att tala om demokrati och demokratiperspektiv. Men att lägga mer på det området givet vilka som kommer att fördela pengarna, svårigheten att utvärdera och bristen på incitament, är inte rimligt. Det är ett system som aldrig kommer att belöna kompetens och ärlighet. Därför är det beklämmande att ett stort antal svenska politiker vill ha mer av demokratiprojekt i svenskt bistånd. På samma sätt som det är nedslående och märkligt att så många vill ha mer av genusprojekt och miljöprojekt.