Ett ekologiskt perspektiv - utdrag ur biståndsessä

Här är ett avsnitt av min essä om bistånd:

Den 25 augusti i år kommenterade Aftonbladets ledarsida det svenska biståndet: ”Klimat och biologisk mångfald får inte tillräckligt utrymme i biståndsprogrammen”. Vänsterpartiet skriver om biståndet att det borde handla om att ”bekämpa fattigdomen på ett miljömässigt hållbart sätt”. Partiet efterfrågar också ”mer könsmaktsperspektiv i biståndspolitiken”.

Även Miljöpartiet vill att biståndet ska ”prioritera jämställdhet och miljöhänsyn”. Samtidigt är partiet överlag nöjt med biståndet. Det är bra ”i tänkandet, i volymen, och i öppenheten”.

Miljöpartiets Paulo Silva ger exempel på vad miljöbiståndet skulle kunna handla om: ”… projekt för att förbättra luftkvaliteten i asiatiska storstäder och småskaligt ekologiskt jordbruk”. Under senare år har antalet miljöprojekt inom svenskt bistånd varit stort: ekologiskt jordbruk i Indien, miljöprojekt i Burundi, organisk odling i Ryssland, ekonätverk i Vitryssland, cykelkampanj i Ryssland, pengar till organisationen GAIA, Ecodefense Magazine, klimatnätverk i Turkiet, Ecological Center i Ukraina, hållbart jordbruk i Chile, biologisk mångfald i Colombia, miljörättigheter på bananplantage i Costa Rica, skydd mot genetisk förorening från USA av majs i Mexico, ekologisk medvetenhet i Thailand, projekt om att handla miljövänligt i Östeuropa och pengar till Miljöförbundet Jordens Vänner för att stärka Amazonas ursprungsbefolkning i deras miljökamp. För att nämna några. Hur väl utvärderas dessa projekt? Hur mycket försvinner i korruption? Vad säger det om ett samhälle i vilket människor vill lägga biståndsresurser på reklam för miljövänlig handel och cykling, hellre än att rädda liv?

Paolo Silva menar att biståndsgivarna måste förmås att ”i större utsträckning se sambanden mellan miljö och fattigdomsbekämpning”. Är det inte istället angeläget att biståndsgivarna har en tydlig etisk kompass när de prioriterar? Biståndsgivarna borde hellre rädda liv på svältande och döende människor än dela ut jordbruksbidrag till organisk odling eller bekosta cykelkampanjer. I genomsnitt dör 13 689 barn varje dag av akut undernäring. En del ekonomer menar dessutom att de akuta hälsoproblemen i Afrika är ett betydande hinder för ekonomisk tillväxt.

Tillväxtkritiska debattörer och politiker, som Silva, ignorerar ofta att ett procentbestämt bistånd ökar i takt med tillväxten. Och att bättre möjligheter till förmögenhetsbildning ökar den privata välgörenheten samt att handel minskar fattigdom.

Miljöpartiet vill att ekonomin ska bli mer lokal, att tillväxttakten dras ned och att skatterna ska vara höga. Ska bistånd till ekologiska bönder runt om i världen kompensera effekterna av den kraftigt minskade handeln som skulle uppstå i en miljöpartistisk värld? Vad ska kompensera för det låga privata givandet och det lägre biståndet som följer av lägre tillväxt? Skillnaden mellan vackra ord och ideologi å ena sidan och den faktiska verkligheten å den andra, är stor.

Bland de största förvaltarna av svenska biståndspengar återfinns organisationer som Palmecentret, Forum Syd, Afrikagrupperna, LO-TCO Biståndsnämnd, Rädda Barnen och Naturskyddsföreningen. Organisationerna har i sin tur förmedlat svenska biståndspengar till exempelvis Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU), SSU, Unga Örnar, Färnebo Folkhögskola och Miljöförbundet Jordens Vänner.