Om beskattning i Liberal Debatt (Del 2)

Forts.


Skatten bör fördelas så att dess skada minimeras. Liksom Milton Friedman menar vi att det är rationellt att beskatta negativa bieffekter, som exempelvis miljöförstöring, så att skatten kan sänkas på andra områden. Tanken att köttätandet ska betala sina egna kostnader borde inte vara mer främmande än att bilismen ska göra det.

Jag skulle önska mer konsekvens i den här debatten. En stor del av kritiken mot beskattning av kött (och samtidig skattesänkning på exempelvis arbete) formuleras ofta som en principiell kritik mot all form av beskattning av externaliteter. Menar man det borde man tydligt säga att man även vill ta bort all punktbeskattningen på tobak, bensin och alkohol.

Djurhållningen använder mer än 2/3 av världens jordbruksmark. Dessutom står boskapshållningen för 18 procent av växthusgasutsläppen. När den tillväxtfrämjande transportsektorn, som släpper ut mindre växthusgaser än boskapssektorn, beläggs med kraftiga miljöskatter samtidigt som köttindustrin subventioneras, blir snedvridningen uppenbar och absurd.

Tycker att det här är ett viktigt marknadsekonomiskt argument för att ta ut relativt mer skatt på kött. Jag tror också att en sådan förändring av beskattningen är gynnsam ur konkurrrenssynvinkel internationellt.

Varför ska 60-70 procent av slutpriset på bensin kunna bestå av skatt, medan köttet både har en skattesubventionerad produktion och en låg moms på 12 procent? Det är också problematiskt med den höga skatt på arbete och företagande som finns idag samtidigt som köttindustrin subventioneras.

Ja, jag vill ha bort jordbrukssubventionerna. Men det ligger i hög grad på EU-nivå och är inte lika lätt att påverka som på svensk nivå. Subventionsavskaffande är också kopplat till mer frihandel för jordbruksprodukter globalt och en sådan utveckling skulle med fördel kombineras med effektivare resursanvändning när jordbruksprodukter (i ett alltmer industrialiserat jordbruk) i Afrika exporteras till andra delar av världen i en värld med befolkningsökning.

Den senaste tidens matkris har som en av sina främsta underliggande orsaker ökad köttkonsumtion i bland annat Kina och Indien. En konsumtion som driver upp priset på jordbruksprodukter i världen på grund av den enormt stora odlingsyta som köttproduktion kräver. Enligt FAO:s rapport ”Livestock’s Long Shadow” används 70 procent av all jordbruksmark globalt till boskapsproduktion, vilket kan jämföras med några få procent för etanolodlingen.

Det här tycks vara vad de viktigaste rapporterna kommit fram till hittills. Jag tar gärna emot ny information om sådan finns.

Dessutom spår FN att köttkonsumtionen kommer att fördubblas till år 2050. Djurhållning kräver redan en fjärdedel av jordens landyta för bete och en tredjedel av all åkermark för foderodling. Större jordbruksarealer på bland annat regnskogens bekostnad kan bara täcka en liten del av det ökade behovet. Ökad avkastning per hektar räcker med stor sannolikhet inte för att lösa matkrisen ens på längre sikt.

Siffrorna är ganska otroliga tycker jag. Allt tal om öppna landskap blir ju fullständigt absurt när man betänker hur stor yta av världen som är jordbruksmark - som inte tidigare i jordens historia har varit det. Skog binder ju dessutom koldioxid - mindre skog är negativt för växthuspåverkan. Även Sveriges yta består av mycket stor del åkermark, vilket alla som flugit över landet är medvetna om. LRF:s tal om vikten av öppna landskap är absurt.

Eftersom att världens fattiga lägger en stor del av sin inkomst på jordbruksprodukter innebär höjda matpriser ett stort hot mot människors hälsa och möjlighet att lägga resurser på att investera i exempelvis utbildning. Världsbanken beräknar att de stigande matpriserna redan har försatt mer än 100 miljoner människor i fattigdom.

Av bland annat detta skäl (konsumtion av mat relativt total inkomst) måste prissidan på mat ses som särskilt relevant och inte enbart inkomstsidan.

Globalt sett står boskapshållningen för nästan en femtedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Som jämförelse står transportsektorn globalt för 13,5 procent av växthusgasutsläppen. En typisk svensk ko släpper ut minst 100 kilo metan per år - det motsvarar mängden koldioxid som släpps ut från en vanlig bil som går 1000 mil per år. Oavsett hur man ställer sig till den totala skattenivån eller i klimatfrågan så är det rimligt att vara för en beskattning som är konsekvent, logisk och ändamålsenlig.

Det här är viktigt att betona. Den punktbeskattning som vi föreslår är ett försök att skapa en mer konsekvent miljöbeskattning och att samtidigt argumentera för en generell liberalisering av ekonomin och samhället. Att ha en konsekvent beskattning borde gälla oavsett vad man tycker om klimatdebatten.


I dagsläget har vi ett allvarligt globalt problem med omfattande jordbrukssubventioner som snedvrider marknader. Eftersom att kött är mycket dyrare att producera i förhållande till vegetabilier påverkas köttets slutpris och därmed konsumtionen särskilt mycket av subventionerna. Dessutom subventioneras köttet i flera led. Såväl spannmålen som själva djurhållningen subventioneras. Subventioner minskar effektiviteten globalt i jordbrukssektorn och förhindrar investeringar där de gör som mest nytta.

Jag tycker fortfarande att resonemanget verkar rimligt.

Minskade subventioner räcker dock inte för att lösa matkrisen. Enligt en nypublicerad beräkning står subventionerna för 47 procent av jordbruksproduktionens värde i Finland. Siffrorna torde vara snarlika i Sverige. Vad händer om upp till hälften av produktionsvärdet i europeiska jordbruk plötsligt försvinner genom avskaffande av subventioner samtidigt som kött och foder istället importeras från fattiga länder? Detta verkar vara en universallösningen för många. Europas skattebetalare och ägarna till jordbruksmarken i de fattiga länderna skulle tjäna mycket. Men matpriserna skulle inte sjunka under överskådlig tid.

Visst räknar vi med att fattiga länder kan bygga upp en lönsam jordbruksexport. Men industrialisering av jordbruk tenderar att leda till att färre sysslar med jordbruk – andelen människor som konsumerar snarare än producerar den dyra maten blir därmed större i de aktuella länderna. De exporterande ländernas BNP ökar rimligen, vilket är mycket bra. Men det täcker troligtvis inte konsekvenserna av kraftigt stigande matpriser för stora befolkningar som lever på marginalen.

Kanske en av de mer kontroversiella delarna av artikeln. Vissa delar skulle behöva understödjas med forskning. Men rent logiskt tycker jag att det verkar rimligt.

Det kan slutligen poängteras att köttskatt ska jämföras med andra politiskt tänkbara förslag. Exempelvis ytterligare kraftiga begränsningar av frihandeln, som redan yttrats från många håll, eller att acceptera matkriser och pumpa in stora mängder bistånd. Det är önskvärt med åtgärder som är genomförbara och marknadsmässigt rationella, bland annat för att slippa kontraproduktiv populistisk anti-frihandelspolitik eller ökat biståndsberoende. Av givna realistiska alternativ och under rådande förutsättningar framstår köttskatt och samtidig sänkning av inkomstskatten som mycket rimligt ur ett liberalt perspektiv.

Av det skälet tycker jag att förkastande av den här typen av förslag (av "liberala" skäl) riskerar att i praktiken innebära en walkover i en stor del av samhällsdebatten i allmänhet och klimatdebatten i synnerhet.