Georgien

Idag ges en skrift om Georgien ut med mig som medförfattare (Timbro).

Så här lyder början av inledningen:

Den georgiska huvudstaden Tbilisis gator fylls av demonstranter med rosor i händerna. Det är mitten av november 2003 och det folkliga missnöjet med den korruptionsanklagade presidenten Eduard Sjevardnadze har vuxit. Regeringens seger i parlamentsvalet den 2 november ifrågasätts av opposition, valobservatörer och oberoende mediers vallokalsundersökningar.

Förutom kritik mot valfusk finns ett utbrett missnöje med korruptionen, skenande inflation och en statsfinansiell kris. Denna kris innebär att landets infrastruktur är katastrofalt dålig samt att löner och pensioner inte betalas ut. Det senare ökar dessutom incitamenten till, och förekomsten av, mutor inom hela den offentliga sektorn. Trycket blir till slut för stort för Sjevardnadze, som avgår den 23 november samma år. Över 100 000 människor går ut på gatorna för att fira maktskiftet. Nytt parlamentsval utlyses och följs senare av det ordinarie presidentvalet. I efterhand vet vi hur det gick. En epok i Georgiens
historia tog slut och en ny började.

Den nya regeringens vision var att Georgien skulle bli en demokratisk nation av västeuropeiskt snitt. De första målsättningarna var att skapa goda statsfinanser, återta kontroll över utbrytarregioner, skapa fungerande infrastruktur, bekämpa korruption samt att göra det enkelt att starta och driva företag. Den nya georgiska regeringen, ledd av president Michail Saakasjvili, fick tidigt internationellt beröm för stora framgångar på flera av de områdena.

När ett lands ekonomiska frihet ökar är det inte mynt och sedlar som blir friare. Det är människor. Människor som vill arbeta och tjäna pengar på att sälja och köpa varor och tjänster på lika villkor. Dessutom finns positiva statistiska samband mellan ekonomisk frihet och exempelvis köpkraft, livslängd, minskning av barnarbete, tillgång till rent vatten, öppenhet mot andra länder, läskunnighet och möjlighet att ta del av ny information.

I Världsbankens rapport Doing Business 2008 konstateras att Georgien sedan 2003 klättrat 119 steg i den sammantagna rankningen av bäst företagsklimat. År 2006 listade Världsbanken Georgien som bäst i världen på att förbättra företagsklimatet och bekämpa korruption. Georgien har i dag fler företag per person än alla världens länder, utom Singapore och Nya Zeeland.

De liberaliserande reformerna har dels inneburit omedelbara förbättringar, dels förbättrat de långsiktiga utsikterna för Georgien och dess befolkning. Mellan 2000 och 2003 låg Georgiens tillväxt på i genomsnitt 5,8 procent. Mellan 2004 och 2007 låg den på 9,3 procent, och 2007 var den över 12 procent – trots ryska handelsblockader. I Doing Business 2008 konstateras att särskilda förbättringar sedan året innan ägt rum när det gäller investeringsskydd och licenshantering.

Några av de viktigaste ekonomiska reformerna sedan 2004 har varit privatisering av statliga företag, liberalisering av arbetsmarknaden, avskaffande av regleringar för företag, sänkning och förenkling av skatterna, infrastruktursatsningar, minskade handelshinder samt minskning och effektivisering av den offentliga byråkratin. Andra viktiga reformer har syftat till att förbättra utbildningsväsendet och poliskåren...

-----

Viktiga saker som tas upp är den ekonomiska utvecklingen och reformerna samt bakgrunden om organiserad brottslighet, svart ekonomi, energipolitiska intressen i landet för exempelvis USA och Ryssland. Och mycket mer.